Känns som en riktig dålig följetong detta, jag kommer en bit på väg, sen händer något som får mig ur balans lite och då tappar jag allt, äter och slutar träna och går upp allt med råge igen.
Nu i vinter har jag dessutom drabbats av en galet elak tarminflammation som slog ut mig totalt under 2 månader, sjukskriven, trött, deppad och tjockare än nånsin låg jag där i soffan dag ut och dag in. Sen hände nåt. Vi köpte hund. En fin underbar 6 månaders valp som gjorde att jag var tvungen att lyfta mitt tunga arsle från soffan och ta mig ut. Inte ibland utan varje dag. Första veckan var total pest, min kroppa var så sliten och nedgången av sjukdomen och all medicin att två ynka kilometer kändes som två mil. Men jag har kämpat på varje dag, Har börjat om att jobba nu och går uppåt en mil per dag, delat på två tillfällen, benen värker på grund av att jag är så tung men vila gjorde mig inte bättre så jag biter ihop och fortsätter att gå.
Har börjat ändra kosten till det bättre också. Faller fortfarande offer för sötsaksjävulen ibland men jag försöker att inte gräva ner mig och tänka att det är kört utan att resa på mig på en gång och gå tillbaka till planen. Känns som att det största jobbet är att ändra mina tankar och stoppa mitt självskadande beteende.
Vill komma i mål denna gång!! SKA komma i mål denna gång. Steg för steg mot ett bättre liv.
Vägen är lång och troligen både vinglig och uppför, men nu gäller det, Jag måste välja livet och hälsan.
Det går inte som det är nu. Kaos överallt. Jobbet, hemma, kidsen. Jag känner att jag inte räcker till ordentligt nånstans så jag lägger ner. Hur gärna jag än vill finns ingen tid eller ork kvar till den satsning jag skulle vilja göra på mig själv.
Jag känner att det blir bara fel, ännu mer krav som jag inte klarar av och ännu mer en känsla av att inte räcka till. Mer stress. Den här bloggen blir inte en peppande grej utan en börda som stressa mig, tanken var god men nej.
Jag måste få ankorna i rad som nån sa i nån film nångång innan jag kan satsa fullt ut på mig själv. jag kommer fortfarande att träna då jag hinner och jag kommer inte trycka i mig Ben & Jerry varje kväll men nu handlar det om att hålla huvudet ovanför vattenytan, inget mer.
Nu får det lov att bli tokstrikt planering veckorna framöver (hur strikt man nu kan planera med fem kids) för att få in två gympass i veckan, det var ju så kul och jag älskar känslan idag med ömma muskler. Känner mig mer fit bara för att musklerna värker :)
Har ätit min frukost och sitter och laddar (och smälter maten) för att cykla de knappa 9 km till gymmet för att träna första gympasset på evigheter. Ser fram mot det samtidigt som det känns sjukt gruvsamt eftersom det var så längesedan.
Har planerat att köra hela överkroppen i detta pass. Underkroppen är inplanerat till söndag.
Ska packa keso och apelsin att äta på gymmet efter passet. Sen blir det jobb några timmar innan jag får cykla hemåt. Jag lär vara trött ikväll. Trött på ett bra sätt.
Jag kan verkligen inte fatta hur jag lät det gå så långt. Jag hade kommit en bit på vägen, tränade på, kände mig rätt stark, hade gått ner några kilon. Men sen tog det stopp, vikten rörde sig inte alls och jag fick problem med höften, då gav jag liksom upp. Och åt. Intalade mig själv att jag fick väl vara mullig och gullig. Inget funkade ju ändå.
Men jag hatar ju att vara mullig. Verkligen hatar.
Så nu sitter jag här efter semesterns dekadens och överätande och väger mer än någonsin förr. Jag känner mig grymt motiverad just nu. Jag har en plan. Jag tror på min plan. Jag tänker fixa det denna gång.
Det jag är rädd för är bara att resultaten ska utebli och jag ska tappa hoppet och falla in i ett tycka synd om mig själv-ätande igen, jag har gjort det förr. Det måste bli rätt den här gången.
Jag har alltid hatat att stressa på morgonen så jag kliver upp i god tid för att hinna kolla facebook och nyheter och så medan jag äter frukost i lugn och ro.
Numera är det nya frukostrutiner, kesellasmoothien är ny (och god) och facebook och nyheterna har blivit utbytta mot de träningsbloggar jag gillar. Börjar liksom dagen med en stor dos motivation, inspiration och nyttig frukost.
Fint så! Nu ska jag klä på mig och cykla iväg till jobbet!
Idag börjar jag om att jobba, förutom att rutiner är bra för mig så vill jag inte alls. Fyra veckor har gått alldeles för snabbt, jag vill vara ledig minst fyra till. Men det är ju bara att bita ihop och jobba på. Ingen betalar mig för att vara hemmafru i alla fall.
Har börjat morgonen med en stor kopp te, en kesellasmoothie och två ägg. Mätt och belåten nu. Har packat en god och nyttig matlåda till lunchen, nyaste Topphälsa att läsa och ett glatt humör höll jag på att skriva, men riktigt så är det inte.
Ikväll blir det en cykeltur till och från stan, jag och mannen ska ta ett glas rosé och äta en bit god mat (ska göra det bästa val jag kan) och sen cykla hem igen, vi är nämligen barnlediga ikväll, ingen aning när det hände sist. Cykelturen blir en knapp mil åt varje håll så det får bli dagens cardio. Imorgon testar jag gymmet igen för nu har jag fått mitt nya gymkort efter att det förra blev stulet.
På tisdag börjar jag om att jobba igen, efter en rätt pissig semester, i alla fall sista veckan. Maken har jobbet, minsten har varit sjuk hela veckan, dessutom har det känts som höst ute. Nåja, jag har varit ledig i alla fall.
Men ur viktminskningssynpunkt är det bra att böja om att jobba, det blir rutiner igen. Matlådor. Motion. Allt faller lättare på plats med rutiner.
Jag och Helena pratade under vår shoppingdejt om det viktiga i att känna sig snygg under tiden man går ner i vikt, att få köpa fina kläder trots att man inte har den storlek man vill ha.
Så därför köpte jag mig ett par ursnygga jeans i veckan, i strl 44...(:( ) jaja, så är det. Hursom, de var skitsnygga och sitter jättefint på och jag älskar dem verkligen. Funderar på om jag borde köpa ett par i strl 40 också, att ha att krympa in i, så jag inte förlorar de snygga jeansen då jag går ner.
Lite häng på dem utan att bli stora, ursnygga på verkligen. Love them!!
Jaha, här sitter jag. Solen lyser och jag är tjock. Fortfarande. Efter så många försök att bli smal. Jag har testat Viktklubb, Viktväktarna, Gi, Lchf (lååååång period), träning. Ja, allt. Inget har hjälpt.
Jag älskar att träna styrka, hatar att jogga, gillar powerwalks och att cykla eller simma. Vill träna ensam, inte i grupp, har en kettlebell som jag också älskar. Just nu har jag dessutom en trasig höft som försvårar all träning. Måste hitta ett sätt som inte förvärrar det onda.
Jag älskar även mat, all mat. Att laga, att äta, att umgås kring. Mat är livet kan jag ofta känna. Sötsaker är i perioder min drog. Jag både tröstar mig själv och firar med "nåt gott"
Så ok, där har vi förutsättningarna. Planen då? Kostregga allt på matdagboken. Inte äta efter nån speciell diet, men hålla borta socker helt och dra ner på kolhydraterna. Kan lätt som en plätt överäta bröd till exempel om jag tillåter mig själv. Fortsätta med min rehabträning för höften, plankor varje dag, prova mig fram till träning som funkar utan att jag förvärrar höftskadan. Låta det ta tid att komma in i träningen. Hellre sakta och att det flyter framåt än att lägga allt krut på träningen och sen bara förvärra och inte kunna träna alls.
Satt måldatum till 1 december, tills dess vill jag gå ner 13 kg och minska 17 cm i midjan. Kanske siktar jag alltför högt, men jag skulle behöva gå ner 18 kg så det gäller ju lite att sikta mot stjärnorna här.
Har tagit hemska förebilder framför spegeln idag, men jag känner mig inte stark nog att lägga ut dem, ännu.
